Jag hatar att städa. Mitt rum ser oftast ut som Bagdad, och det är helt okej.. tycker jag. Min omgivning verkar inte lika peppade dock. Men care crab egentligen då det är mitt rum och jag som får bo med dammråttor och spindelväv.. eller? Jaja, hur som haver så kände jag inte för att få ta del av pappas raseriutbrott i morse, så jag knep igen min annars jävligt stora käft och städade.. OCH FINT BLEV DET. Jag får väl tacka min kära vän Neger Sara som i ärlighetens namn fick ta allt det äckliga medan jag lite smygande valde att packa istället. Riktigt vän du Sara.

Sen har dagen spenderats tillsammans med just Sara och min kära vän Erik. Vi har pratat, skrattat, ätit, pratat lite mer, bytat kläder, sjungit osv. Och jag trivs jävligt bra i deras sällskap.. vilket i sin tur leder till lite ångest då jag vet att jag kommer ha dom på andra sidan havet om 2 dagar (och detta gäller naturligtvis alla mina ögonstenar). Säg vad ni vill peeps. Säg att jag kommer träffa dom snart igen, säg att NYC's puls kommer få mig på andra tankar, säg att riktiga vänner alltid finns kvar, säg att ett halvår går snabbt.. ni tror inte jag vet allt detta redan? Ofc gör jag det. Men det är fortfarande lika jobbigt att säga hejdå till en man älskar när man vet att man inte kan krama dom, pussa på dom och slåss lite med dom på 6 månader. Vafan skulle jag gjort utan min vänner? Det är fan frågan, ni är sjuka i huvudet och jag älskar er så jävla mkt för det. Hatar sånna som blir känslosamma....

FÖR ÖVRIGT så är jag sjukt taggad. New York runt hörnet och livet kommer bestå av 110% livsnjuteri. Riktigt nice. RIKTIGT jävla nice.

Vi hörs igen när jag har landat i äpplet. Snart börjar livet mina vänner.

later.
Noushki








bara för att nämna några få..