Många gånger har jag tackat högre makter för att jag valde att ha dans som passion. Varför? Har ni någonsin fått smaka på NYC's dance community förstår ni precis vad jag menar. Passion är bajs i jämförelse med vad dessa människor känner och gör för dansen. Igår var det kings of new york. Ett av NY's största dans event för bboys, house & popping dansare. Klockan 7 på kvällen kom vi in efter att ha stått i en sjukligt kall kö.. 4.30 på morgonen gav jag upp och åkte hem.. och då var inte ens finalerna färdiga. 9 timmar. Och vill ni veta det bästa av allt? Folk ligger och sover till höger och vänster och är totalt utmattade.. MEN så fort ett härligt beat sätts på.. så har du alla dessa dansare uppe på golvet direkt. HALV FEM på morgonen stod det fortfarande folk och jammade. NO WORDS. Jag älskar passionen.. jag älskar att folk lever och andas dans här. Jag ÄLSKAR att folk har något att älska. Det ger mig så mycket motivation och inspiration. Filosofen har talat.

Som sagt, tidigt i morse kom jag hem för att sova några få timmar för att sedan åka till skolan och hämta mitt klasskort för veckan. Always a party. Jag är minst sagt död nu. Lite mat på detta hade varit ljuvligt som alltid. OOHH, idag lämnade jag in min ledighetslapp inför Sverige resan. JAAAA, det är nära nu. 2 veckor peeps sen är jag tillbaka i lilla skit Eslöv för 2 veckor av 100%ig livsnjuteri. Gotta love it.

Avslutar detta filosof inlägg med ett av mina favorit house battles. Ejoe Wilson, min houselärare, min mentor, DÖDAR detta så sjukligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Han är en av mina största förebilder. Titta och njut. (Ejoe går först.)







later!!

ps. Jag saknar ven. VA!!!!!!! ds.