HEMMA!! Jag var uppe klockan 6 i morse för rehearsal klockan 8. Jag är stolt över mig själv. Så, rehearsal i en timme tillsammans med Val my pal och efter det, hiphop klass med Neil.. han sa ett par väldigt fina ord till mig efter klassen och det betydde skadat mycket att höra det från en fruktansvärt duktig lärare här i New York :) Jag är på topp mina vänner. Nu är jag ledig några timmar och ikväll har jag streetjazz med Rhapsody och house med Brian Green. KÖTTA!! Jag är taggad som fan.

Så nu ska jag äta, catcha up med Lina, sova lite och sen bege mig in mot city igen.
laterrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

bakis.. uuuh. Vad ska man do? Dog nästan av magont i morse, så dramatiskt var det. Dock var det lite värt det med tanke på gårdagen. Jag, Ali, Hussein och Amanda drog till ett Sweat party och dansade som idioter. Partyt hette inte Sweat utan anledning.. vi DOG där inne. Men kul hade vi. Hittade en ny vän som också visade sig vara en granne till mig.. hon bor bara på andra sidan parken OCH hon är grym på att laga mat.. vem drog jackpot liksom? McD's fick avsluta kvällen.

Nu väntar jag på att min kära Sara ska komma in så vi kan skypa lite.. sen ska jag nog sova lite till.

PEACE!

Jag kommer nog seriöst kura sönder nästa person som frågar om jag kommer från Ryssland. Ser jag ut som en ryss? No offense till mina ryska soldater, men KOM IGEN?! Lilja forever all over again.


Jag är stolt över mig själv. Dom senaste dagarna har jag vaknat 10.30 på morgonen. Förstår ni vilka framsteg det är för en person som tidigast vaknar klockan 4 på eftermiddagen? Nu ska jag bara försöka pricka in mitt pigga sinne på morgonen när jag faktiskt ska ta klasser, och INTE när jag är ledig. Wish me luck!

Nu, frukost.

BYE :)

okej.. det finns något som jag hatar mer än snö och det är slask.. eller nej.. ännu värre; slask i NY. Du kan inte gå som en vanlig människa när snön smälter här.. du måste gå omvägar som en idiot för att inte drunkna i äckligt slask. Det är hemskt.

Trots detta fantastiska väder så ska jag ta mig ut mot Red Hook och IKEA idag. Frida min roomie ska flytta ut så jag måste på jakt efter lite möbler, OCH en ny roomie. Någon intresserad? En mysig 3a i Brooklyn med världens bästa roomie? Hör av er.

Först och främst ska jag duscha och försöka snygga till mig så jag inte skrämmer skiten ur mina medmänniskor.
later!



Mysig middag hemma hos Wanda uppe i Harlem räddade min dag igår.

Jag har ont i magen. Icke bra. Måste åka till en läkare och kolla upp detta. JAG VILL INTE, jag hatar sjukhus och läkare. Men t.o.m min rektor tvingar mig att gå, så kanske dags att ta tag i detta nu?

Hur som haver.. det är snökaos här igen. Jag tycker det räcker med snö nu.. eller? Igår var det snöstorm OCH åska på samma gång.. hur skumt?! Jag säger till er.. växthuseffekten närmar sig sakta men säkert. Passa er!!

Nu ska jag hoppa in i duschen lite snabbt, fixa mig och sedan dra mig mot Harlem och en mysig middag med Wanda. Jag kan inte fatta att hon åker om 2 veckor. Det känns overkligt. Min lilla Wandis.. hur ska jag fixa detta utan henne? Min arabiska prins.

Nej, dusch.
ses!



Jag & pandan

Netflix har fått mig att bli beroende av Grey's Anatomy. JAG, Anna Nordbeck, som har mobbat min vän Sara i år för att hon är den största serie nörden du kan hitta, håller sakta men säkert på att bli likadan. Netflix är den fantastisk uppfinning. Du betalar 60 kr i månaden och får hyra hur många flmer du vill eller kolla direkt på internet. Självklart har dom alla filmer i världen inklusive Fucking Åmål och ännu värre.. alla serier du kan tänka dig. Så nu när det är snöstorm passar jag på att äta glass och titta på Grey's Anatomy. Plötsligt vill jag bli läkare..

SKOTT I PANNAN, nu snöar det igen. Skämtar någon med mig?

Tack vare csn och deras sega arslen är jag ledig denna veckan också. Jag får inte ta klasser innan jag har betalat avgiften och självklart har jag inte fått mina pengar i tid. Med ett leende tittade min rektor på mig och sa "vad skönt för dig nu får du en extra vecka semester." VAFAN VILL DU ATT JAG SKA GÖRA? DET ÄR SÅ FUCKING KALLT SÅ JAG SITTER ÄNDÅ BARA HEMMA OCH UGGLAR SOM EN IDIOT NÄR JAG ISTÄLLET KUNDE VARIT PÅ KLASS OCH DJURAT!

sånt är life peeps. Nu ska jag försöka dra med mig Wanda till Greenwich village och fika. Bäst för henne att hon inte backar ur för jag dör här i min ensamhet!

ses!

Jag startar morgonen med flingor och facebook. Jag fasar över min dag idag. Jag har bara 2 klasser MEN jag ska ta Sheila Barker för första gången på 5 månader. Sheila kan jämföras med en snäll Hitler. Hon är nog den läraren jag kan flippa mest med ute i korridoren.. men inne i studion vill du inte bråka med henne. Hon mördar dig, hon äter dig levande. Hon kommer nog tugga lite extra mycket på mig idag just eftersom jag slutade ta hennes klass men kommer nu tillbaka. UH.. wish me luck.

Annars är det lugnt i staterna förutom att det är snuskigt kallt. Igår gick jag och tvättade mitt i natten och jag trodde att mitt ansikte skulle ramla av när det blåste. Jag saknade Sverige och snön hemma.. förstår ni då?! Men jag tröstar mig med att våren snart är här. Förra året låg jag och Sara på stranden och solade i april. Läget?!

Nu måste jag duscha och fixa massa skit innan jag drar till skolan, så nu har jag inte tid för er mer.
hejdå!

Okej, så Val och jag gick bort till tunnelbanan tillsammans idag, och vi gick ner på ett tidigare ställe än vanligt för att det var så fruktansvärt kallt. Problemet när man går ner tidigare är att när man kommer bort mot mitt Q tåg så måste man gå upp för en sjuk jävla trappa.. ingen hiss, of course. Så jag skulle då vara lite smart, för om man går ner någon våning så kan man ta rulltrappa hela vägen upp till Q. Höjden av lathet; jag gick ner någon våning för att sedan ta andra vägen upp med rulltrappan.. tji fick jag när jag kommer ner och rulltrappan som går upp, är avstängd. Note to self; genvägar är senvägar.. och försök aldrig leka smart igen.

Nu sitter jag i min lägenhet och äter chips en fredag kväll. Sara Espinosa fyller år idag och ska ha lite fest ute på en klubb.. men det innebär att man måste klä upp sig, sminka sig och ta på sig höga klackar som man ändå inte kan gå i.. och on top of it all.. GÅ UT i kylan, ta tunnelbanan, förmodligen byta linje, stå och vänta på det andra tåget, gå från tåget till klubben, komma fram och inte ha någon som helst känsel i sin kropp.

Jag tror jag stannar med chipsen.

Anoushka partykungen lämnades nog kvar någonstans i Eslöv. För fester är mest dryga och jag blir packad på ett glas vin. Håller jag på att bli gammal eller är detta bara en fas? Skicka ett mail och förklara för mig.

Nu ska jag återgå till mina chips och lite inspirerande dansklipp såhär på kvällskvisten. Bra, visst?

hej!

(just det, jag har hunnit gå på musikal också. Vi såg Wicked och den var amaziiiiiing!!)

Det har som sagt varit väldigt mycket på gång den senaste tiden. Tyvärr inte bara positiva händelser.. men man lever och lär, har jag hört någonstans. Det har varit två tuffa veckor, men det blir ändring i framtiden. Bullshit like that ska aldrig få dra ner mig.

Nya programmet börjar på måndag. Jag är taggad. 6 månader kvar och jag ska satsa stenhårt på baletten, contemporary och jazzen hade jag tänkt mig. Vi får se hur det hela går och om jag kan slita mig lite från hiphopen. Jag ska nog klara mig med Sheila Barker.. eller? Hon kommer döda mig...

Vi gjorde en koreografi till Sweet dreams idag med Luam. AH, ni förstår inte hur underbart det var att få dansa till den.. sjuk koreografi var det också. 80's och Luam på samma gång. Det blir inte så mycket bättre än så mina vänner!

Nu ska jag sova, två balett klasser och en Luam imorgon. SES!!

Jag och Frida var på ett hemligt möte imorse. Motvilligt drog jag mig upp från min säng som var varm för en gång skull. Men det är för det bättre. STAY POSITIVE!! hatar optimister..

Jag sitter och lyssnar på Tracy Chapman - Crossroads och blir sentimental och nostalgisk. Jag har haft det riktigt jävla bra under mina år i livet. Kan inget annat än att vara tacksam. Jag kom också på att egentligen skulle jag åka hem om 2 veckor. Hur skadat är inte det då? 6 månader har gått snabbt. FÖR snabbt. Innan jag vet ordet av det sitter jag hemma i eslöv igen och saknar NY. Det är bara sjukt.

Nu ska jag snart dra mig in mot city för Murakami och Luam. Imorgon blir det två balett eftersom jag som vanligt har dragit ut på mina balett klasser och måste ta dom båda en söndag. Bra där Anna..

over and out peeps.

Jag som skulle vara så duktig och få lite mer ordning och reda på mitt liv börjar denna fasen med att försova mig och missa ett obligatoriskt möte i morse. Jag är helt otrolig.. jag vaknar av ett stirrigt sms från Neha där hon undrar var fan jag tar vägen.. inte någonstans ska jag säga dig. Jag hade det gaaaanska så bra i min varma säng.

Sånt är life. Nu väntar jag på att min pasta ska bli färdig sen ska jag in för lite klasser. Det blir nog yoga, pilates, contemporary och självfallet Luam idag. Jag längtar till Luam's. Jag är nog kär i "shades" tror jag.

SES.

Klockan är inte ens 9 och jag kämpar för att hålla mig vaken. VA?! Vad hände där? Dom senaste 5 månaderna har jag varit en jävla uggla som inte somnat innan klockan 2-3 på natten.. och nu halvsover jag klockan 9? Kanske är lika bra.. skulle behöva en normal dygnsrytm för en gång skull. Dessutom ska jag upp och göra 56 klasser imorgon så energin skulle behövas uppe på toppen.

I morse hade vi masterklass i waacking med legenden Tyrone Proctor. Det var ju inget annat än fantastiskt. Den människan är 57 år och dansar som en Gud. Sjuk i huvudet var han också och det uppskattas alltid. 10/10 får den gamle räven av mig.

Jag längtar till Luam's klass imorgon kväll. Hon gör en remake på Diddy's "shades". Den koreografin är ju bara så sjuk att jag dör lite inombords bara av att tänka på den. Jag hoppas verkligen att hon lägger upp denna för jag tycker att alla i hela världen ska få ta del av detta mästerverk och njuta av skadade dansare. Sådetså.

Ja, nu ska jag väl gå och sova ser det ut som. Inget ugglande för mig idag.
seeeeees.

En sleden Anoushka kom precis innanför dörren och ska snart börja avnjuta sina nudlar. Det blev två klasser idag. Derek Mitchell och Sheryl Murakami och jag kan ju säga er.. jag blev totalt mördad i Mitchell's klass. Totalt katastrof mördad. Jag har velat testa hans klass sedan förra året när jag var här.. nu, 2 år senare testade jag äntligen hans streetjazz och det var något av det svåraste jag har gjort. Ingen stil jag är van vid för 5 öre. MEN SKAM DEN SOM GER SIG. Jag ska dit på fredag igen och kriga. På Sheryls klass DÖDADE Neha alla. Jag är så stolt över henne, hon var så duktig. Min fina bästis.

Killarna åker hem på onsdag. Lite sorgligt faktiskt men jag är tacksam över dom fina dagarna vi har haft ihop. Det har varit sjukt underbart att ha dom här. Många fina minnen med den sovande björnen och NÄMEEEEEN. hahaha, fan vad jag älskar mina pojkar!!

Nu ska jag som sagt njuta av mina nudlar.
lateeeeeer!!

2010 är över och förbi. Vad hände där? Tiden flyger iväg och samtidigt som det är skönt så skrämmer det mig. Jag är i alla fall glad att jag har tagit dom besluten jag har i livet och valt att verkligen leva. Hade jag (God forbid) dött imorgon så hade jag varit 110% nöjd med vad jag redan har hunnit med på mina 21 år i livet.

När 2010 började så hade jag varit i Sverige i ca 2 månader. Jag mådde inte jättebra och saknade New York fruktansvärt mycket. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att det skulle bli så jobbigt och hemskt att lämna en stad som jag bott i 13 månader. Tji fick jag, big time. Jag lämnade inte bara New York, men också mitt nya liv, mina nya vänner, mina nya erfarenheter, mitt nya språk, min nya familj, min nya vardag. Allting lämnade jag bakom mig. Vad jag än såg och hörde i Sverige blev jag påmind om något som var ännu bättre i New York. Dock blev detta bättre med tiden.. såklart.. då jag sakta men säkert kom in i mitt vanliga liv i Sverige igen. Detta hade aldrig varit möjligt om det inte vore för mina fantastiska vänner. En sak som jag lärt mig 2010 är att jag är en väldigt lyckligt lottad människa. Mina underbara vänner gjorde mitt liv så bra år 2010. Gamla som nya. Men jag har legat hemma i min säng många gånger och tackat gud för..

Lina Andersson. Jag och Lina har gått igenom eld och vatten ihop. I nuläget finns det nog ingen annan av mina vänner som vet så mycket om mig som Lina. Allting som händer i mitt liv får hon reda på, och vice versa. Många dagar av 2010 har spenderats med henne och jag vet att jag alltid kan tjata om NY och hur mycket jag saknar det och vad vi gjorde varje dag där.. trots att Lina har hört dom här historierna 45.000 gånger tidigare, så lyssnar hon ändå och hon förstår precis vad jag menar. För hon har varit i precis samma sits. 

När jag inte hade mysigt med mina vänner så hittade ni mig i dansstudion. Min kärlek till dansen har bara växt med varje dag som har gått och i början på 2010 bestämde jag mig för att börja på det internationella dansprogrammet på Broadway dance center i NYC. Jag började undervisa mycket mer än innan och det var dansjobb till höger och vänster. Trots att det resulterade i en väldigt trött och utmattad Anna så var jag ändå lycklig.

Sommaren kom och min avresa närmade sig.. jag spenderade mycket tid med mina nyfunna vänner Wille, Erik och Johan och såklart med mina gamla krigare också. Jag hade bästa livet under sommaren. Jag kan nog tala för alla i min vänskapskrets när jag säger att vi hade bästa livet. Vi hade det så sjukt mysigt och var ute på äventyr var och varannan dag. En favorit var när jag, Erik, Elin och Johan spontant åkte till Liseberg och gick loss. Som sagt.. Bästa livet.

Innan jag ens hann reagera så var det dags för mig att sticka igen. Det var känsloladdat på flygplatsen när Erik, Johan och Sara lämnade av mig. Jag grät inte bara för att jag skulle sakna mina vänner och mitt liv i Sverige.. men också för att jag började tänka om detta verkligen var rätt beslut av mig. Dom känslorna försvann sekunden jag satte min fot på amerikansk mark. Bara lukten av New York ville få mig att gråta igen. Jag var hemma. Och det dröjde inte länge förrän en annan av mina närmsta i livet var vid min sida igen.. Sara Sundberg. Min älskade Neger Sara kom och höll mig sällskap i drygt en månad. Vilket jag är väldigt tacksam över. Hon var vid min sida när jag skulle fixa lägenhet och installera mig med en massa nödvändigheter när man ska bo ensam. Utan henne hade det hela nog känts lite tyngre än vad det gjorde. Efter hon åkte hem tog det 3 veckor sen var hon tillbaka igen.. och nu väntar jag på henne en tredje gång. För i slutet på februari är hon tillbaka hos mig!!

En person som jag måste tacka lite extra mycket, och som jag älskar mer än något annat på denna jorden är ju självklart.. Lars Nordbeck, Larsa, Lasse, Pops, Nubbe, Pappa.. min älskade fina pappa som alltid har stöttat mig och som alltid har varit världens bästa pappa och tagit hand om mig och Fredrik på bästa möjliga sätt. Vi har gått igenom så mycket ihop och när mamma gick bort hade jag aldrig fixat det hela utan pappa. Inte en chans. Jag kommer aldrig någonsin kunna tacka honom nog för vad han har gjort för mig. Utan tvekan världens bästa pappa. Jag har tackat gudarna många gånger för att jag har pops i mitt liv!!

Nu har jag ännu en gång byggt upp mitt liv här i staterna, och med en massa gamla och nya vänner mår jag som aldrig förr. Jag bor med min älskade Frida i Brooklyn (och denna människa skulle behöva ett helt inlägg för sig själv hon också). Jag har fått vänner som jag idag inte hade klarat mig utan. Och det bästa av allt.. jag får dansa all day every day. Det blir inte mycket bättre än såhär. Living the dream, helt klart.

Jag brukar ofta tänka på min resa och mitt liv. Jag har gått igenom mycket och jag är stolt över mig själv att jag har tagit mig dit jag är idag. Jag är stolt över att jag verkligen kämpar för min dröm.. för att jag gör det jag verkligen vill i mitt hjärta och inte lyssnar på alla andra. Visst känns det tungt ibland att jag alltid kommer vara ifrån ett av mina hem, hur jag än vrider och vänder på det. Men det är okej. Jag har insett att människor som verkligen betyder något kommer att finns där för mig regardless. Spelar ingen roll om det handlar om 3 månader framåt eller 6 år. Min NY familj kommer alltid vara min NY familj. Min Sverige familj kommer alltid vara min Sverige familj.

Så tack alla fina som gjorde mitt 2010. Ni vet vilka ni är.. och något säger mig att 2011 kommer bli så jävla mycket bättre. WAKA WAKA EH EH!!